den stora saknaden
Helt plötsligt så hände det, min farmor fick en hjärnblödning, hamnade i koma och dog 6dagar efter.
Efter att ha varit otroligt pigg, levnadsglad så plötsligt hände det.
Min farmor var som en mor för mig, en viktig förebild, en person jag verkligen tog åt mig av , en av dem som fått mig att leva vidare och kämpa trots allt jobbigt. Min farmor var dessutom den coolaste tanten av dem alla. Vi pratade om nästan allt. Sista telefonsamtalet vi hade sa hon att jag måste ha preventivmedel, så att jag inte går och blir gravid redan. Herregud.
Jag saknar henne, jag tänker på henne väldigt ofta. Nästan varje dag.
Jag firar inte valborg mer, jag vet inte när det kommer ske igen. Jag har fortfarande inte kommit över detta som hänt, det känns som allt hände igår. 3år sedan idag. Jag älskar dig, jag saknar dig och det gör så fruktansvärt ont att du inte finns mer.
Jag beklagar!!
~Ha en trevlig valborg!~
det är hemskat när någon nära går bort! min mamma dog för fem år sen, och det känns fortfarande som igår... håll ut ! det går. din farmor skulle velat att du skulle leva!
*stora varma kramen av förståelse*
Jadu, min vän... Vad ska jag säga? Min pappa fyller för första gången i sitt liv inte år om åtta dagar, om du förstår hur jag menar... Men sorgen är på sätt och vis en god vän, för den låter oss minnas så mycket som vi tidigare tyckte var små bagateller :) Och att du tänker på henne är bra. Det betyder att hon styker runt och kikar till dig emellanåt. *kramar*
Pernilla:
min farmor hade namnsdag igår, hon hette valborg också. konstigt..
men jag vet att hon inte är kvar, hon har gått över på andra sidan. Så hennes närvaro här finns dessvärre ej.
